tisdag 30 juni 2009

Kan inte tro det är sant...


Men det är det.
Vad då? undrar ni säkert.
Jo, det ska jag berätta.
I dag då jag låg och solade på baksidan kände jag att jag var less att bara ligga där.
Jo, det är sant.
Jag var less.
Jag låg bara och tänkte på alla ärenden jag ville göra i stan.
Och varför ligga och tänka på saker som måste göras.
, gör dom! Det är ingen som gör det åt mig.
Sagt och gjort. Efter lunch tog jag och tjejerna bilen till stan.
Gjorde mina ärenden i svett och nästan tårar.
Det var varmt kan jag säga.
Då vi var klara åkte vi till Gullänget för att köpa blommor till min älskade farmors grav.
Tänk. Hon dog 1988 men det går inte en dag utan att jag inte tänker på henne.
Jag saknar henne så.
I alla fulla fall åkte vi till Själevad och gav henne en blomma, hjärta och nya nyckelpigor.
På samma gravplats ligger även en liten kusin till mig som var bara 2 månader då han dog.
Sorgligt.
Livet är så orättvist.
Men jag såg något gulligt i dag då jag såg på Allsång på Skansen.
Såg ni det?
En dam som satt där i publiken fyllde 100 år i dag.
Liten och söt dam som satt och klappade händerna.
Det kallar jag livskvalité.
Själv sitter jag här med en sjudundrande huvudvärk.
Men det finns väl dom som har det värre.
See You!

3 kommentarer:

Carina sa...

Du! Less på att sola???? Jag tror du fått solsting :)
Vi måste ses snart. Kram

susanne sa...

Nu fick du mej att få dåligt samvete...det går inte en dag utan att jag tänker på henne, älskade farmor. Tycker inte om att gå på kyrkogården men hon finns i mitt hjärta, följer med mej överallt, det vet jag! (och DET VET JAG, tänker inte tala om varför!)
Syster

Douglas Söderlind sa...

Vad gulligt ni skriver