måndag 14 mars 2011

Självplågare.

Ja...det är jag det.
Minns ni det här?
Och nu ska självplågaren läsa den här:


Herre Gud,säger jag bara.
Att man kan och vill fortsätta leva, efter man har varit med om så otroliga tragiska händelser.
Nä...nu ska jag fortsätta att gråta.

See You!

43 kommentarer:

Peatreek sa...

Att du orkar...

Marie sa...

Bea fick den i julklapp, så jag ska läsa den när jag är nere hos henne!
Håller med dig, hur orkar man resa sig igen?? Men det sägs att man har oanade krafter inom sig...

Hoppas du får en riktigt bra måndag!
Kram♥

Susanne sa...

Har inte läst den kanske skulle kolla om den finns på rean, alltid bra att få lite boktips. Ha en bra dag. Kram

Susanne P sa...

Ja, fy! Vilket liv det ska bli efer en sån händelse.
Att man kan vilja leva efter det...
Kram

Stattinskan sa...

Jag tycker att det är olyckligt att hon har blivit så ifrågasatt - alla sörjer på sitt vis och det finns inga mätinstgrument eller manualer för sorg!
Gomorron ledighetsCamilla :-)

Babs sa...

Har inte läst den men visst behöver man plåga sig lite ibland med sån läsning.
Kram

Anki Nilsson sa...

Människor är starka, när tragiska o hemska saker inträffar ökar styrkan. Människor når även varandra mer i tragiska saker än i glädje.

Hemskt...men jag har inte läst boken.
Kramiz Anki

Mita sa...

Man kanske blir starkare när något så fruktansvärt inträffar.Kanske man är tvungen för att själv överleva.Jag berörs alltid djupt av tragedier och elände som jag läser om.Många gånger som tårarna flödar.Nu räcker det med att se på nyheterna eller läsa tidningen,för att beröras djupt och inse hur jäkla tacksam man ska vara.
Jag har inte läst den boken,men jag tror en god vän har den så jag kan låna den,
Kramiz!

Susann sa...

hmm gråt du vidare ;)
Så skickar jag över lite tröstande kramar :)
Kram

amacasa sa...

Tror jag ska undvika den boken...
Gomorron!

Fina Frun sa...

Usch vad sorgset...

Helene sa...

Jag har oxå läst den boken !!
Och gråtit...
Den berör verkligen på djupet...
Man undrar hur hon orkar.
Ha en fin måndag.
Kram Helene.

Quila o Ronja sa...

Böcker som den, är verkligen "gråtframkallande"
Ha en bra dag
Kram
Susanne

Marie-Louise sa...

Jag känner igen mig i det du skriver. jag är likadan. Jag läser böcker som egentligen inte är bra för mig att läsa för jag rasar ihop och grubblar nästan livet ur mig, ändå läser jag dom :(
Fast ibland behöver jag en "gråtbok" som jag brukar kalla dom. /Kram

ansepanse sa...

visst minns jag men jag vill inte plåga mig själv genom att läsa boken
kramar

Jane sa...

jag måste ju läsa den boken när jag ser vad du och alla andra skriver.
Undrar varför det är så! Att man plågar sig själv med så tragiska böcker...
Kramar / Jane

carinasjolund sa...

Snyft böcker och filmer är jobbigt :(
Kramen på dig♥

Huskatt sa...

En stark bok som berör.
För min egen del måste jag tyvärr säga att Japans känns välift långt borta. Och det är jag märkligt tacksam över.

Afrodite sa...

Känner igen det där beteendet att utsätta sig för de där tårdrypande historierna...Skickar dig en stor, fet, varm och tillika skånsk styrkekram ---> KRAAAM!

Malin sa...

Jag har inte hört talas om den boken, men böcker som skildrar andra människors sorg ger en på något sätt rätt att gråta utan att det över en själv eller de sina. Man blir påmind om andras styrka och det ger en själv lite styrka tillbaka.
Kram

Madeleine sa...

Tack för bok tipset för den boken har jag inte läst.. Men känner att efter det ni skriver måste ja ju helt klart läsa denna bok.
Just nu läser ja ju om vampyrer..

Ha en bra dag.. kram kram

Paula sa...

Jag har inte läst boken o inte tror jag heller att jag kan läsa den...kram

Diana sa...

Vi har alla våra läggningar.. och du gillar uppenbarligen att plåga dig själv. (fast ska jag läsa nåt som inte är historia så ska det vara sånt där) Hoppas den är bra skriven! Jag blev grymt besviken på Om en pojke (jag kanske minns namnet fel, ett misshandlat barn som skrivit en halv miljon böcker om det), urusel skrivförmåga så jag kunde inte leva mig in i det hela.

Petra sa...

Ja herregud hur orkar man leva? Skall nog ta och läsa den också.

Sus sa...

Fy, ja det är antingen beundransvärt eller på gränsen till vansinne att kunna fungera efter nåt sånt.
Nej, läsa boken pallar jag bara inte, gråt för mig också!
Gråt!
Kraaaaaam

pillan sa...

gråt du , och kanske du kan läsa en glad bok sen , eller se en kul film

Mita sa...

Tack för grattiset, jojomensan,stolt trippelfarmor är man nu,
Kramas!

soffie sa...

jag är som du jag läser om andras öden kanske man på nåt vis inser vad bra vi har det,Den boken ska jag kolla efter,
kram

Sussi sa...

Sånt där klarar inte jag av att läsa. Jag är så känslig! Satt och tittade på valar som strandar när dom är på väg att dö idag. Dom var tvungna att avliva den och då tjöt jag som ett litet barn! Förstå då om jag skulle läsa någon av dom böckerna!!

Ha en mysig kväll
Kramisar

Diana sa...

Sv: Jag är fylld med en massa bra tips va?! det är fritt fram att fråga mig vaaaaad som helst, allt det kostar dig är en länk. ;)

Mia systeryster sa...

Har inte läst den boken!
Sv:Vad roligt för din kompis, kan tänka mig att både du och hon är superglada=D
Kram

Sladdertackan sa...

Ibland läser jag sådana böcker, men inte ofta. De ger mig mardrömmar, men jag förstår att de som skriver böckerna behöver skriva av sig. Just den här boken tror jag skulle vara svår att läsa, två barn som miste livet, så grymt.

soffie sa...

svar:imorrn bitti kommer änglatrumpeten på bloggen:)

Miss Juni sa...

Åhh, finns där en bok om de tragiska morden...den måste jag oxå läsa!
"Älskar" att läsa om sådana tragiska händelser, tsunamin osv. Har väl nå´n störning, eller så är jag bara ovanligt empatisk...väljer nog att tro mer på det sista. ;o)

Freja sa...

Jag kan inte läsa tragiska böcker, hur sanna de än är... Jag vill att böcjer ska vara en verklighetsflykt...
Sv: Att jag i "hemlighet" höll med hade mer att göra med att jag inte hann säga vad jag tyckte. Jag messade med ca 40 personer, gjorde statusuppdateringar på fejjan och kommenterade andras statusuppdateringar... Det var som värsta jobbet, familjen fick tala om vad de tyckte, jag hann knappt titta på TVn ;-)

MerMickis sa...

Hndlar det om Arvika mamman...?
Usch ja, hur kan man leva vidare... ja man har ju inga andra val...

Önskar dej en fin kväll!

cecce sa...

Har inte läst boken och har inte riktigt koll på vad den handlar om....
Fanatstiskt att en del människor klarar av att gå vidare efter så tragiska omständigheter. Går knappt att föreställa sig...
Tack för tipset!

Kramar

gunsan sa...

Detta är så ofattbart, hur orkar hon.......
Jag har inte läst boken och jag tror inte att den kommer att bli läst av mig heller....tror inte jag fixar det;)
kramizzzzz

Marran sa...

Kom gärna med en recension när du är klar med boken.

SV: nja den var lite seg, men som sagt smaken är som baken.

Margit sa...

Jag var för nåpn månad esadan till Köping, och lyssnade på henne...när hon berätatde..om händlesen!! Hon var så lugn..och efterår..så fick dom ställa frågor...och hon fick en fråga ungefär såhär: Hartar du TYSKAN som mördade dina barn?..Hennes svar var..Inte henne..mEN SJUKDOMEN..som gjorde att hon dödade dem...
Tyckte att det var SÅ STARKT..att hon kund ekänna så..och jag tror..att det mår hon bättre av själv också..att INTE känna HAT..till "tyskan".....
Hon har en blogg...som jag läste lite av i hlgen..så starkt..där hon svarar..och hon berättar om sin vardag idag...
Boken köpte jag också och läste...
Kram!!!

Fenixmonas sa...

Förstår att du gråter...alla som har barn måste ju känna med denna kvinna. Så fruktansvärt! kramiz

maria sa...

oooooo vilken ledsam bok att läsa...

Önskar dig en underbar tisdag !
Kramar Maria

Elin sa...

Jag köpte den boken när den kom ut :) läser även hennes blogg och har sett en dokumentär om henne och händelsen och när man läser och ser henne är det som att hon har ett inre ljus som lyser och ger henne styrka :) en fantastisk tjej som besitter en styrka som jag inte tror att jag skulle ha om jag var med om något sånt. Det första jag tänkte när jag hörde på nyheterna va att skulle det vara jag så kunde hon ha fått slagit ihjäl mig också för jag skulle inte vilja vakna upp till det beskedet!