Sista jobbardagen på denna vecka...skönt!
Jag tror inte att jag är riktigt kry än.
Jag hostar lite fortfarande och har på nytt fått nästäppa.
Det kan jag väl leva med ...men mitt dåliga humör, kan jag gärna vara utan.
Jag känner mig så irriterad.
Brukar ha ganska stort tålamod annars(på jobbet)(det är lika bra att jag skriver på jobbet, för ni som känner mig,vet att mitt tålamod är lika med noll hemma.)
Men jag känner hur lättirriterad jag är.
Jag känner mig som en gnällspik.
Och det är inte likt mig.
( Eller? )
Nä,nu ska jag skriva om något roligare.
Hm...
Vad ska jag skriva då?
????????
????????
Oj,vad det här blev svårt.
Jag har bara negativa tankar.
Allt känns jobbigt.
Men Hallå!!!
Jag skulle ju skriva något roligt.
?????
?????
Äh,det får bli lite fakta.
Så idag mina vänner ska jag lära er lite om......
??????
??????
??????
Om......Lucian:
Från medeltiden finns uppgifter om firandet av julfastans ingång.
På lucianatten slaktades julgrisen och det festades natten lång.
Enligt den julianska kalendern, som i Sverige och Finland gällde fram till 1753, var lucianatten årets längsta natt, då man ansåg att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken.
Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren.
Vid den mörkaste tiden på året i det förkristna Norden, besvärjades ljusets makter för att få ljuset att återvända.
Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december ursprungligen härstammar.
Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna.
Vintersolståndet var länge i folktron en farlig natt, då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (jämför lussevaka). Vintersolståndet var alltså mörkrets natt, men också inledningen på julen.
Grisen skulle vara slaktad den 13 december, och inte allt för mycket arbete skulle återstå innan jul.
Under 1500- och 1600-talen inträffade vintersolståndet/midvinter den 13 december. Genom förskjutningen vid införandet av den gregorianska kalendern blev lucianatten inte längre årets längsta natt utan vintersolståndet/midvinter inträffar nu i stället 21 eller 22 december.
Men i folktron levde 13 december kvar som som årets längsta natt, då man skulle hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, kanske (om man var ung) gå sång- och tiggarrundor i de kringliggande gårdarna, och då ljus och mörker hade en särskild betydelse.
Traditionen att fira ljus och mörker vid midvintertid levde alltså vidare in i 1600- och 1700-talets bondesamhälle.
Firandet var vanligast runt Vänern i västra Sverige, det vill säga i Bohuslän, Västergötland, Dalsland och Värmland.
Exakt varför den geografiska fördelningen såg ut så vet man inte, och mer forskning på området behövs.
Dock är det klart att liknande traditioner förekommit i östra Norge, där lucia/midvinter i folktron gått under beteckningen "Lussinatt", med en mängd föreställningar om övernaturliga krafter kopplade till midvinternatten.
See You!♥