lördag 2 november 2013

Sista dagen

Det blev måndag, allt för snabbt. Hemfärdsdagen :´(

Men först åkte vi till Carinas stuga. Vi var ju tvungna och kolla in när dom jobbade med isoleringen på stugan ;)
Och inte bara det. Nä, vi var ju tvungen att kolla in deras vackra utsikten från stugan.

Efter lunch åkte vi iväg till Umeå på en liten shoppingrunda.
Visst...jag fyndade lite :)

Men sedan var det dax...
 Jag vet att det bara är ett på återseende avsked. Men ändå...

Det är svårt att hålla tårarna tillbaka. Vi har ju så vansinnigt roligt ihop.
Varför är det 120 mil mellan oss?

See You

24 kommentarer:

Fenixmonas sa...

Ja, på återseende hörs bra, men ett avsked är ändå alltid ett avsked...Kramiz

Villa Freja sa...

Vilken underbar utsikt. Och ni ses ju snart igen! Visst :)
Tack snälla du för rösten. Kram!

JaanaM. sa...

Åh, avsked är inte kul! Men att veta att man ska ses igen gör det lite lättare att säga adjö.

Marie sa...

Skitsnygga stövlar!!
Ja man ser att du ser ledsen ut, men tur att det finns flyg så då blir avståndet som kortare.
Ha en fin helg//kram♥

Afrodite sa...

Jadu, det undrar jag med! Allför många mil! ♥
Puss och kram och vi hörs snart!

Ps. NU börjar bloggpausen! Var ju tvungen att läsa om vår sista dag :)(för den här gången.)

Ama de casa sa...

Jobbigt med avsked och stora avstånd...
Kram!

Guldkryckan sa...

Oj vilken skön utsikt..vackert..!

Jo..avstånden mellan människor idag är ju inga problem på ett sätt..i dessa tider finns det sätt att ta sig till och från vart som helst ju...värre var det förr...man arbetade i sin "socken" eller den som låg intill...resten av landet såg man aldrig...fantastiskt med denna utveckling tycker jag :)

Men 120 mil är ju 120 mil..jo...känslomässigt är det lite för långt. :(

znogge sa...

Usch ja. Stora avstånd är verkligen inte roliga alls...

Kram

moi sa...

Jag hatar att avsked! Även om det är ett "på återseende" och även om det bara är för några dagar. Det är så jobbigt.
Och varför är det så långt (allt är relativt) till de goaste?!
Men vet du en sak?!
Vilken tur att det numera finns möjlighet att hålla daglig kontakt ändå!
Kram kram goa du!

ansepanse sa...

mm, även på-återseende-avsked är svåra när avstånden är långa <3
kramar

Mickis sa...

Vilken mysig helg ni fick :-)

Nu får ni leva på minnena tills ni ses igen :-)

Ha en skön lördag!
kram

Anonym sa...

Camilla avstånd är inget i dagens läge säger bara flyg ,,vad du handlar snyggt, men ett fel mera tomtar ,,haha =varm hand

Malin B sa...

Ibland kan de som är långt borta vara allra närmast!!!

Träffas på mitten vettja!

Susanne P sa...

Ja usch ja...
Att säga "på återseende" är såååå jobbigt. Tur att jag jobbade... men jag känner tårarna bränna i ögonvrån när jag ser er på bilden.
Kram

Susanne sa...

Som tur var finns det tåg och flyg. Lätt att ta sig dom milen i alla fall. Kul att ni hittat en så bra vän..

Kramisar

Mita sa...

Avsked är alltid avsked,spelar ingen roll om man ses igen,man måste ju ändå skiljas just då,och det är känslomässigt fruktansvärt jobbigt....
Man ser att ni är tagna av stundens allvar verkligen..
Kramar♥

Freja sa...

Ohh, så frostig utsikten är, vackert!

Lotta sa...

Vilka härliga dagar ni haft! Och tack för att ni alla så villigt delar med sig av era glädjeämnen och tokigheter :).
Jag tycker att det är så fantastiskt att ni hittat varandra genom bloggvärlden, och att en sån fin vänskap har vuxit fram på det viset.

Ha en fortsatt fin helg!
Kram

Diana sa...

Usch, den där sista bilden... Jag ogillar verkligen att säga hej då!

Melody and M.E sa...

Alltid jobbigt med avsked! Men vilken otroligt fin bild på Er, den säger så mycket om er vänskap!
Tur att det finns flyg, annars skulle 120 mil innebära riktigt många restimmar!
kram M.E

Micke sa...

Härliga Bilder! :-)
Ni ses snart igen!!! :-)
sv:
Tack så mycket! :-)

Veiken sa...

Jag hatar avsked, även om man vet att det kanske snart är dags igen!
Utsikten från stugan är ljuvlig! Jag kan förstå att det är skönt att vara där, men hur är det med myggen? KRamar

Anonym sa...

Vilken underbar bild! Det syns hur mycket ni tycker om varandra. Och tänk - om det inte funnits en blogg, skulle ni aldrig i livet ha träffats!
Och jag, som inte ens HAR en blogg, har haft besök av norrlänningar som bor i Spanien och dessutom upplevt Göteborg genom "inföddas" ögon.
Nu hoppas jag få se mina Saigon barnbarn nästa sommar. Det blir då tre år sen sist.

Ruth i Virginia

(Ama och Veiken)

Susan sa...

Så mysigt men sorgligt!

Kraaam