"Jag och de mina" har skapat en alldeles egen award. Och jag fick den första :)
Nja...det var jag och fyra till som fick den av henne. Det är nämligen så att man ska skicka denna award vidare till fem andra.
Här är hemmes regler: "Tänkte köra samma koncept som den jag fick för ett tag sen med undantag om att bloggen ni skickar vidare till måste ha under 100 följare. Strunt i den alltså - skicka till vem ni vill. Annars är det samma upplägg nämligen fullfölj meningarna, skicka vidare till fem andra bloggare och länka tillbaka till den ni fick awarden av!"
Och här kommer meningarna som vi ska fullfölja.
1. När ingen ser/hör mig så...går jag in på youtube och leta reda på gamla och nyaavsnitt av Glamour.
2. Jag går aldrig hemifrån utan...mina nycklar.
3. Min blogg heter som den gör för...jag älskade serien Andra Avenyn.
4. Om jag våga så skulle jag...dyka utan att hålla för näsan.
5. Om 10 år kommer jag att...vara mormor :)
Då ska jag alltså skicka den vidare till fem av mina bloggvänner. Och dom fem blir:
En pära, flera pärer!
Jojo, så säger vi åt potatis. Pärern!
Själv är jag inte så förtjust i "pärern". Inte vanligt kokt potatis i alla fall. Visst äter jag det, men jag äter mycket hellre stekt potatis,ugnstekt potatis, pressad potatis eller varför inte strips eller chips;)
Men nu är det dax att ta upp pärern ur potatislandet pärlanne. Ja...innan frosten kommer.
I år har har vårat pärlann vuxit enormt mycket. Utan att jag ens vetat om att vi hade ett, faktiskt.
För vi har faktiskt ett väldigt konstigt "pärlann".
Jag är så glad.
I dag, då jag kom hem från jobbet...ja...efter vi käkat middag, rättare sagt, så satte jag mig ner en stund framför datorn.
Ja...det blir bara "en stund", då jag jag jobbar till 16. För när jag jobbar till 16.00 är jag hemma vid 16.30-tiden. Äter middag till 17. Och det är efter det som "stunden" kommer. Mellan 17 och 18, rättare sagt. För klockan 18 är det ju, som alla vet, dax för Glamour. Ni hör ju...det finns ingen tid för bloggningen då jag jobbar 7-16. Så bort med dom turerna, va? ;)
I alla fulla fall...då jag slog på datorn, gick jag in på min blogg. Otippat va? ;)
Och vad fick jag se? Jo...jag hade fått en kommentar av min bloggkompis Monica Häägg. Hon skrev att jag hade vunnit en bok.
En bok som hon själv har skrivit.
Det ska bli så spännande och så kul att få läsa och äga denna bok.
Nä...nu ska fortsätta att se på Idol. Det är mycket nu ;)
Det där med att träna kroppen, vet ni väl alla, vad jag tycker om det.
Skittråkigt, är det var det är, tycker jag.
Näst intill onödigt, faktiskt.
Nja...onödigt är väl att ta i. För jag har ju ändå försökt. Tro mig, vad jag har försökt.
Jag har faktiskt köpt mig några träningsredskap som jag har här hemma.
Fick för mig ett år, att jag skulle börja träna, så jag köpte hantlar.
Jojo...i olika färger,storlekar och tyngder.
Använde dom kanske... två gånger.
Jag fick ju så ont av den träningen ;)
Ett annat år köpte jag en mag plågare tränare.
Och det kan jag säga...det var verkligen en magplågare. Ajajaj, vad ont jag fick. Användes... en gång. Ont av den också ;)
Hopprep har jag köpt.
Aldrig använt.
Riktiga skor har jag också köpt, så jag kan börja att promenera.
Tror ni jag har börjat med det?
Nä!
Äldsta dottern fick till och med mig till att träna hemma framför en träningsvideo.
Jojo...två gånger gjorde vi det.
Fick även ont av den sortens träning ;)
Till och med dottern gav upp efter två gånger. Äpplet faller inte långt, var det va? :)
Nu är jag inne på ett löpband.
Tänk så bra att ha ett löpband hemma. Då kan jag se på Glamour och träna...på samma gång. Nytta med nöje, liksom.
Men Gubben säger nej,stop, kommer inte på frågan, till ett löpband.
Han tror inte att kommer att använda den mer än ett par gånger.
Jag fattar inte hur han kan tro det ;)
Tycker ni om Kalle Anka?
Jag förknippar Kalle Anka med julafton. Inget mer. Någon annan relation har jag egentligen inte med honom. Men ganska fascinerande är det allt. Att någon har gjort ett släktträd av Kalles familj.
Klicka på bilden så blir den större.
För inte visste jag att denna familj var så stor. Jag har då aldrig hört talas om Jonas von Anka eller Jakob von Anka.
Har ni?
Och han som gjorde detta släktträd....vilket "spännande liv" han måste ha ;)
Inget att göra alls, liksom :)
Så där ja. Nu har vi bestämt oss...tror jag ;) Åtminstone tapeten, som vi ska ha på fondväggen.
Nu gäller det bara att hitta rätt färg på tapeten, som ska vara på dom andra väggarna.
Men Herre Gud.... Det låter som om det bara är tapeter jag har uppe i huvudkontoret, nu för tiden.
Men det ska jag säga er... att det är det inte. Nä...jag tänker på tapetseringen också ;)
Som jag sagt tidigare. så ska vi tapetsera om i tv-rummet.
Nu har vi haft tapetproverna hemma en tid. Vi tittar. Vi bestäm oss. Och vi ändrar oss.
Gubben tycker si, ungdomarna tycker så. Och jag....jag tycker si och så ;)
Vi har tre favoriter, men vet inte vem av dom vi ska välja.
Så här ser tv-rummet ut nu.
Och det här är tapeterna som vi velar på. Dom till vänster är till en fondvägg.
Alt.1:
Alt.2:
Alt.3:
Nu ser jag att färgerna inte är dom samma som i verkligheten. Alla tapeter går i brunt och guld. Alltså..dom ser mer gråa ut på bilderna. Men det ska vara mer åt det beige/bruna hållet.
På mina lediga dagar händer det inte mycket. Äh...det gör det inte annars heller ;)
Och när det inte händer något så är det svårt att skriva om något.
Men jag vet att det finns fler än jag som har skrivtorka.
Det är våran ortstidning.
Som sagt...Det händer inte så mycket här. Varken i mitt liv eller i vår lilla by/stad.
Inte för att det skrivs i tidningen om att jag inte har något skriva om på min blogg, för det gör dom inte. Men det lilla som händer utöver det så skrivs det visst i tidningen om det. Bara för att fylla ut någon rad i tidningen, känns det som.
Se här:
Tio kilometer för fort?
- Oj...Ett brott har begåtts! Skynda,skynda...Det måste vi skriva om i tidningen :0
Nå ja...dom fyllde ut tidningen med något, i alla fall. Och jag...jag fick ju ihop ett inlägg av det. Tack ÖA! ;)
...eller? Åtminstone är jag ledig. Två underbara dagar ska jag vara ledig. Egentligen skulle jag vara ledig tre dagar, men jag ska jobba på onsdag åt en jobbarkompis som är utomlands. (Jojo...det finns dom som har det bra )
Hon jobbade för mig en dag förut, så nu ska jag jobba tillbaka åt henne.
Fast egentligen vet jag inte om jag har tid att jobba. Jag måste nog säga upp mig från mitt arbete, helt och hållet.
För jag behövs här hemma... 24/7,så att säga.
För jag möttes inte av en vacker syn, då jag kom hem från jobbet igår.
Jag fick snabbt ställa en stol under stjälken så stjälken skulle få stöd. Och en stjälk fick jag hänga upp på radioapparaten.
Som ni förstår hade min älskade blomma inte fått vatten, på hela helgen.
- Ser du inte hur blomman ser ut,sa jag. Varför har du inte vattnat den?
- Men...det där är väl en självvattnade kruka ;)? fick jag till svar.
Jag visste inte om jag skulle börja att skratta eller börja gråta.
Så jag gick ut och vattnade den törstiga blomman i stället ;)
Och som tur var tog den sig ganska snabbt.
Blommorna "dör" och lite bloggande blir det, då jag jobbar.
Ja, ni hör ju. Jag kan inte jobba åt kommunen längre . Jag behövs här hemma ;)
Idag är det 23 år sedan min (våran) farmor gick bort. Bara 62 år gammal.
Jag säger som i fjol...Jag minns det som att det var i går.
Jag låg och sov uppe på mitt flickrum och vaknade av att jag hörde en ambulans ,som var i närheten av vårt hus.
Jag förstod inte då att det var till oss ambulansen kom, så jag somnade om.
Efter ett tag kom Syrran och väckte mig och berättade att vår älskade farmor hade dött, under natten, i sin säng.
(Farmor och farfar bodde i en lägenhet under oss.)
En tid senare skulle vi hjälpa farfar att städa bort lite saker. I ett köksskåp hittade jag då en lapp ,som farmor hade skrivit.
På lappen hade hon skrivit ner en text, på en låt.
Så varje gång jag hör den här låten,tänker jag på vår underbara farmor.
Nä,förresten...det är inte bara då jag tänker på henne.
Det har jag gjort dom senaste 23 åren...varje dag.
♥♥♥♥ Minnet lever!!! ♥♥♥♥
♥♥♥♥
DEN STORA DAGEN
EN GAMMAL KVINNA GÅR OMKRING Å PYNTAR I SITT HUS, IDAG ÄR DET HENNES STORA DAG.
HON HAR KÖPT KAFFEBRÖD Å TÅRTASOM SMYCKATS MED SMÅ LJUS, Å EN LIKÖR AV BÄSTA SLAG.
Å NÄR HON LÄGGER PÅ EN DUK DEN FINASTE HON HAR SÅ RINGER DET PÅ HENNES TELEFON.
HON BLIR GLAD Å LYFTER LUREN Å HÖR RÖSTEN PÅ EN KARL. HENNES ALLRA YNGSTE SON.
- JASSÅ, SÄGER DU DET, DU KAN INTE KOMMA FRÅN. DU TOG FEL PÅ VILKEN DAG DET VAR. NEJ, DET GÖR INGENTING. OM DET ÄR NÅT BARA RING FÖR JAG FINNS JU HÄR VAR DAG.
HON TAR FRAM FINSERVISEN, DEN MED SMÅ VIOLER PÅ. EN KOPP HAR VISST EN GÅNG GÅTT I KRAS.
MEN HON TÄNKER: ATT DET GÖR NOG INGENTING VI BLIR SÅ FÅ, PÅ MITT ÅRLIGA KALAS.
Å NÄR KAFFET KOKAR UPP SÅ RINGER TELEFON. HON GLÖMMER ALLT O SPRINGER DÄRIFRÅN.
Å PÅ ETT ÖGONBLICK HON MISTER NÅGOT AV SIN ILLUSION, NÄR HON HÖR SIN ÄLDSTE SON.
- JASSÅ, SÄGER DU DET…
FLERA TIMMAR DRAR FÖRBI Å DAGEN BLIR TILL KVÄLL. EN TRÖTT GAMMAL KVINNA SOMNAR IN.
HON HAR STÅTT DÄR HELA DAN Å VÄNTAT SINA BARN, VID SIN BLOMMIGA GARDIN. HENNES KAFFEBRÖD FINNS KVAR Å TÅRTAN DÄR DEN STÅR. DEN VISAR HUR BARN KAN ÖVERGE.
Å NÄR DOTTERN RINGER FINNS DET INGET MERA ATT FÖRSTÅ. DÅ HAR LJUSEN BRUNNIT NER
- JASSÅ SÄGER DU DET..…
Å,vad ni ska ha undrat vad Roffe vann för något, från min tävling, menar jag :) Jag ville vänta tills han hade fått hem priset innan jag visade er. Han fick visst vinsten igår.
Jag skickade den på på posten på måndagen och han fick den på tisdagen. Det kallar inte jag snigelpost ;)
Han vann i alla fall denna ram, från "Village".
Jag ger och jag får...
Jag ger bort en ram och får en Award.
Denna award har jag fått av Joannas universum.
Men med den följer det vissa viktiga arbetsuppgifter :)
Man ska svara på fem frågor, länka till den bloggare som gav bort awarden och ge den vidare till fem bloggare ,som har mindre än 100 följare och som borde upptäckas av fler.
Här kommer då frågorna: 1. Varför började du att blogga?
När min kompis började att blogga tyckte min Gubbe att jag också skulle starta en blogg. (Han ångrar det idag ;) )
2. Vilka bloggar följer du?
Många :)
3. Vilka favoritfärger har du?
Blå,svart,vit,lila,grön....alla färger har sin charm.
4. Vilka favoritfilmer har du?
Ghost, Dirty Dancing, Sjätte sinnet, Barnhemmet. G-som i gemenskap. Med mera, med mera :)
5. Vilket land drömmer du om att få besöka?
USA!!
Så...nu ska jag skicka denna awarden vidare till fem av mina bloggvänner.
Jag ser att många har redan fått denna award. Men jag hoppas att att dessa fem inte har fått den ännu. För nu får dom den av mig :)
För ett tag sedan var vi hemma hos min mamma och pappa. Med mig då hade jag kameran. Tanken var att jag skulle knäppa på gamla kort som Mamma och Pappa har i sina album. Ja..självklart bara på dom kort som jag var med på ;)
I över en timme satt jag och knäppte på bilderna. Jo...det blev en hel massa, kan jag säga.
Så nu ska jag visa er bilder från då jag var liten. Nä...inte alla. Inte än i alla fall ;) Men några ska ni få se :)
Här är Mamma och i magen ligger jag. I bakgrunden står min Mormor.
Pappa, 25 år, matar mig med välling.
Myspys med Pappa.
Här tyckte Syrran att det var dax för mig att jag skulle lära mig att gå. Men vad då? Jag var ju bara ett och ett halvt år ;)
Se där...jag kan ju, bara jag vill. Du ser ju...no hands ;)
Tänk att jag har varit så liten och söt. Numera är jag bara och ;)
Nu har jag dragit en vinnare.
Hur jag gjorde denna gång?
Jo..denna gång gjorde jag det enkelt för mig. Jag skrev ner alla namn på små pappersremsor.
Jag knövlade vek ihop lapparna och lade dom i en skål.
Rörde om.
Och drog en vinnare.
Måste bara visa er vad Diana sa och visade mig på FB i fredags.
Diana sa:
- Det måste ha blivit nåt fel med rubriken till videon, norrländsk förfest ska det ju stå. Men det är ju inte så lätt att höra rätt, norrländska och finska är ju typ samma grej
Vad då finska/norrländska, tänkte jag. Alla hör väl att det där är finska. Åtminstoneser väl alla det. Så jag svarade:
-Nänä...det där ÄR en finsk förfest. Du förstår det ser man på flaskan. Vi har ju en dunk ;)
Jag menar...det är ju dumt att vi norrlänningar skulle få fel rykte ;)
Ja..nu är hösten här på allvar :(
Jag har kastat bort alla blommor som stått ute.
Nä...det är klart. Inte alla. Inte mina Änglatrumpeter, så klart. Dom får stå kvar ute ett tag till. Jag hoppas fortfarande på att dom ska hinna att blomma innan frosten kommer. Fast det är jag väldigt tveksam till att dom hinner, men jag hoppas i alla fall att någon av dessa knoppar ska hinna bli en blomma.
Men en trumpet har jag gjort i ordning, klar för att övervintra. Eftersom den inte hade några knoppar, tänkte jag: Om jag låter den få vila tidigt kanske den blommar tidigare nästa sommar.
Ja...jag vet inte. Men det kan ju vara värt ett försök.
Eller hur?
Idag är det sista dagen ni kan anmäla er. Om ni vill vara med med i min tävling ,vill säga :)
Som ni kanske vet har jag följt Glamour i ca.17 år. Då kan det vara lite svårt för mig att återberätta allt, utan att det blir för invecklat, menar jag.
Och det skulle ta lång tid. Allt för lång tid.
Så här kommer en snabb men rättvis resumé från åren som gått :)
Se...det där var väl inte så komplicerat? Inget konstigt alls!
Som taget från verkligheten. Tagit från vilket liv som helst ;)
Jojo..nu är det snart dax igen, att tapetsera nästa rum.
Kommer ni ihåg att vi tapetserade tre rum i fjol. Sofias rum, långa hallen och braskamin rummet?
Nu har jag vi bestämt mig oss att tv-rummet ska få sig en "make over". Men innan vi sätter igång, gäller det att hitta rätt tapet. Och det är inte det lättaste, ska jag säga. Men jag tror att jag vi ska hitta den rätta i några av dessa kataloger.
Och när vi ändå har katalogerna hemma, så kan jag vi ju alltid titta på tapeter till den lilla hallen :)
Eller hur? ;)
I går skulle jag ge mig på att laga två par byxor, åt min äldsta tjej. Ja...som ni förstår så fick jag lov att ta fram min ovän.
Jag som inte är speciellt långsur trodde i min vildaste fantasi att vi en dag skulle bli vänner igen. Men kyss Karlsson.
Med den attityden som det eländet har, så är den inte värd min vänskap.
Kan ni gissa hur många svordomar det kom ut ur min mun?
Så många svordomar, så jag tror eländet fick en hjärtinfarkt eller nåt. Den la av. Kaputt. Död.
Jag fick gå över till grannen för att se om dom hade ett snällare elände.
Så där snällare, kan jag säga. Men byxorna blev till slut lagade.
Men jag säger bara en sak:
- Nästa gång ett par byxor går sönder, så köper jag hellre nya byxor!!
Vem har egentligen sagt att inte man inte kan köpa sina vänner?
Det tänker då jag göra nu. Men vi får väl se hur länge det dröjer, tills även vi blir ovänner ;)
Pssst! Ni glömmer väl inte att vara med i min tävling!
Idag, 4 september, är det 9 år sedan♥ Hasse Carlsson♥ lämnade jordelivet.
Hasse Carlsson, hette egentligen Hans Raymond Karlsson, född 19/2 1965 i Gustavsberg , död 4/9 2002 i Gustavsberg. Han var en svensk sångare och gitarrist
Carlsson slog igenom 1980 med Noice. Han lämnade bandet i april 1982 och satsade på en solokarriär. När Noice 1995 gav sig ut på en återföreningsturné, hanterade Carlsson återigen mikrofonen.
Efter att Carlsson lämnat Noice hamnade han i ett tungt heroinmissbruk . Hasse Carlsson avled hösten 2002 av den kroniska leversjukdomen hepatit. /Wikipedia.
Och som ni kanske vet, vid det här laget, var...eller rättare sagt är Noice mitt favoritband.
Eller hur var det där? ;)
Vi satt i alla fall och pratade på jobbet en dag förra veckan. Hmm...låter som vi aldrig gör det. Men jag kan säga att prata...det gör vi hela tiden :)
Men denna gång satt vi och pratade pengar. Då sa min jobbarkompis:
- Jag har en femtio krona.
- Men...det har jag med, sa jag. Men var tusan har jag den?
Så när jag kom hem började jag att leta förtvivlat efter den. Letade i lådorna i bokhyllan. Lådan i nattduksbordet. I min kista där jag har alla dagböcker. Ops...tur att ni inte vet vart kistan är ;)
Nä..ingen femtio krona. Då vi röjde uppe på vindan kollade jag extra noga efter den. Men icke sa Nicke. Ingen femtio krona.
Jag frågade Gubben om han hade något aning om var jag kan ha lagt den.
-Nä, men har du tittat i min låda då? (Vi kallar det hans låda eftersom lådan är där han brukar sitta vid datorn.Jag har ju min bärbara.)
- Din låda! Varför ska jag ha lagt den där?
Gubben drog ut lådan på skrivbordet. Jojo...där fanns både det ena och det andra. Där låg bl.a. våra gamla pass,våra gamla körkort och en hel del annat rat. Där i fanns även ett brunt kuvert.
Jag tog upp kuvertet och tittade i den. Och vad tror ni fanns där i. Jo..min femtio krona.
Som sagt...den som söker den letar finner :)
Har du sett en femtio krona förut?
Har du någon aning om hur mycket den är värd i dag?
Med åren ökar vi kvinnor i vikt på grund av att vi tar emot så mycket information och visdom.
Till slut är huvudet fullt, och då tar resten av kroppen över.
Vi är inte tjocka och feta!
Vi är enormt kultiverade, utbildade och glada.
Så, med start i dag: När jag tittar i spegeln och ser min mage och min stora röv, säger jag bara:
- Herrejisses! SHIT, så smart jag är!
och tre ! :)
Jojo...det gäller att fortsätta då lusten befinner sig. I måndags, efter vi städat vårt förråd, så fortsatte vi till nästa förråd.
Det här förrådet är egentligen Gubbens förråd. Det är i detta förråd vi har skidor,däck och en hel del andra tråkiga nödvändiga saker.
Men det är klart...jag hade ju faktiskt tidigare lagt dit några saker där inne. Ja...saker som jag inte visste vart jag annars skulle lägga dom. Jag trodde ju att det var ett skräpförråd ;)
Så bara därför hjälptes vi åt även där. Annars hade Gubben fått städa där själv ;)
Så när vårt andra förråd var klart, fortsatte vi med det tredje förrådet.
Och gissa vad!?
När vi städat dessa tre förråd, ville Gubben att vi skulle gå upp på vindan och städa.
Kan säga att vid det här laget var min lust borta. Men, men...vill Gubben är det bara att ställa upp.
I nöd och lust, vet ni ;)
