måndag 7 oktober 2013

Dubbelslag

Idag är det fyra år sedan jag såg ut så här:

I 48 timmar skulle jag ha dessa sladdar på mig.

Hjärtat slog dubbelslag på mig.
Hela tiden.
 Men resultatet visade att det inte var något fel på mitt hjärta.

Men fattar ni vad rädd jag var?

På vägen till sjukhuset satt jag och tänkte på mitt liv. Vad jag hade varit med om och vad jag skulle missa. 
Se ungarna växa upp, gifta sig, barnbarnen...

För i min värd, just då, hade jag fått en hjärtinfarkt och skulle snart dö.

Och skulle jag överleva denna infarkt, skulle jag aldrig bråka mer. Jag skulle bli världens snällaste fru, mamma och vän och jag lovade mig själv att jag skulle vara glad varje dag...

Nu, fyra år senare, kan jag känna av de ojämna hjärtslagen ibland. Men inte alls som det var då.

Och det där med att inte bråka...
Och det där att vara glad, varje dag...
Nä...det sket sig ;) 

 See You

39 kommentarer:

Znogge sa...

Ibland ställs livet på sin spets... Många tankar blir aktuella... Skönt att det inte var något. Tror att din åkomma är ganska så vanig faktiskt...

Kram

Paula´s Blogg sa...

Usch ja ;( Jag har haft så att mina hjärtslag hoppade över 1 steg...fortf gör dom det om jag stressar. Så jag får inte stressa. Det var då alla 3 barnen var små. Det var dom ju på en gång....
Kram o ha en bra dag!

moi sa...

Den där upplevelsen hade jag för c:a ½ år sedan. Killarna på jobb blev nog mer skrajsna än jag. För DE har blivit lite, lite snällare.
Kram och sköt om dig!

Melody and M.E sa...

Jag hamnade också på akuten en gång med trolig hjärtinfarkt, men det var en muskel som gått av!
Fick för säkerhets skulle fick jag gå på arbets EKG! Undersökande läkare sa att det nog är större risk att jag blir överkörd av en bil än dör i hjärtinfarkt! Kände mig rätt dum, som om jag belastat sjukvården i onödan! Inte blev jag snällare av den händelsen, mest arg på läkaren! Men visst ska man ta tillvara varje dag i livet, man vet inget om morgondagen!
Kram M.E

Carina Sjölund sa...

Skönt att det inte var någonting som var fel :) men oron växer ändå snabbt.
Kramen♥

Majken sa...

Man glömmer ganska snabbt de där löftena man har när man tror man är allvarligt sjuk.... Det kanske är tur det för din familj & dina vänner vill nog ha dig precis som du ÄR :-)

Skönt att det inte var någon fara & att du mår bra nu :-)
KRAM

Anonym sa...

jag förstår din oro , jag har själv råkat ut för det men jag hade en hjärtinfarkt ,så var rädd om dig ,= varm hand .

Ama de casa sa...

Det är läskigt när kroppen gör sådär! Beter sig konstigt och "ouppfostrat". Man blir så rädd och liten...
(Trots mina ganska muntra inlägg från sjukhuset så kan jag lova att jag också var både rädd, liten och döende...)

Skönt att det har ordnat upp sig!

KRAAAAM!

PS: Jag såg att vi var kompisar redan då - vi har "känt" varann länge nu :-)

Villa Frejas bokblogg sa...

Fy vilken skräck.
Men det är nog klokt ändå det där, att leva livet helt och hållet med alla känslor som finns i registret. Det betyder ju inte per automatik att man inte lever och njuter av varje sekund. Kram.

Susan sa...

Visst är det nästan nyttigt att drabbas av lite hälsotrubbel…OBS L I T E….
Så skönt att det inte var något allvarligt med dig!!!

Kraaaam

Diana sa...

Vad skönt att dubbelslagen inte var nåt! Men jag förstår dina tankar!
Men du får se det som så här, livet är inte riktigt ett liv om man hela tiden är glad och snäll. Man får inte toppar om man inte har några dalar.

Kram!

ansepanse sa...

förstår din skräck som du kände då, och visst blir det så, det som man lovar sig själv i sådana ögonblick, det går liksom inte att hålla i längden
kramar

Unknown sa...

Förstår din oro själv satt jag på akuten då dom misstänkte en liten hjärnblödning för något år sedan
Då for tankarna både hit och dit vill jag lova
Men det visade sig att dom inte hittade något

Miruschka sa...

Herregud är det fyra år sedan, himmel vad tiden går fort!!
"Den friske har många önskningar, den sjuke bara en"...så sant!
Kram♥

♥ Carina ♥ sa...

Ja åh... det där kommer jag ihåg. Läskigt! Men skönt att det inte var det du befarade. Joppigt att vara glad och snäll heeela tiden ju! ;)
Kram ♥

Anonym sa...

Usch ...Tror jag de att man blir rädd :(
/Kramen

Anonym sa...

sånt där kan skrämma upp en, och det är tanken som räknas. Även jag som stått på kanten håller inte riktigt det där med glad o inte bråka osv men har blivit väldigt duktig på att sortera bort negativt

Mona sa...

Men herre je. Är det verkligen FYRA år sedan? Jag tycker att det inte var så länge sedan.
Ha de bra!

Herr Nilssons Fru sa...

Uj o fy, ibland blir man livrädd. Tur du hade❤

Såååå, menar du att de e svårt att vara glad varje dag..nja jo jag håller med dig, ibland kan man bli både ledsen, arg o rent av förbannad. De har hänt oss flera gånger sista månaden pga av en leverantör :( tids nog ska jag berätta i min blogg.
Kramiz

Marina sa...

Läskigt, men skönt att det gick bra!

Lollo sa...

Jo visst får man sig en tankeställare..
Livet är skört!
Skönt att det inte var allvarligt.
Förresten tror jag du ä snäll var da`! ;-)
kram

Fenixmonas sa...

Jodå, man får sig en tankeställare ibland! Jag har haft två hjärtinfarkter, båda stressrelaterade, men mår hyfsat bra idag. Stressar jag mindre då...nej, troligtvis inte...Kramiz

Linda sa...

åh fy =( ja en tankeställare... kram

Freja sa...

Kom de på vad det berodde på? Otäckt, men ibland rätt nyttigt, att få sig en sån tankeställare!

Susanne sa...

Man kan inte vara glad jämnt. Men vad läskigt med hjärtat. Att det slår dubbelslag fortfarande. Förstår din oro.

Kramisar

Hörni sa...

Usch, så har jag också haft det, och har fortfarande ibland. Hur ofarligt det än är så känns det inte bra när hjärtat hoppar.

soffie sa...

usch fy vad läskigt,å jag förstår att du blev livrädd innan de visste va det var... men vilken himla tur att det inte var nån fara med dej,,kramen ...

Mita sa...

Ja nog blir man liten i såna ögonblick och lovar nästan vad som helst.Men det är mänskligt att reagera så,dom där dubbelslagen och att hjärtat nästan stannar upp i bröstet är ångest framkallande,även jag hade en period när det var väldigt intensivt,nu kommer det inte lika ofta. Det verkar vara många som har ´haft samma sak...
Kram vännen**

Anonym sa...

... men du är säkert världens snällaste fru, mamma och vän, å det är ju det som räknas :-)

Anonym sa...

Vilken tur... men du visst ha man lovat guld å gröna skogar om ens önskan slår.... typ: ja ska aldrig mer bita på mina naglar bara jag får..... men visst skiter de sig i alla fall men man menar det verkligen varje gång haha


Kramen goa du

Veiken sa...

Oj, jag förstår din känsla då och jag förstår att det sket sig! Männískor ska inte vara snälla, vara glada och inte bråka. Man måste "ställa till det ibland"! Härligt att allt löste sig till det bästa!
Kram

badtant.bloggo.nu sa...

Hej. Förstår att du var skiträdd. Tur det inte var nåt allvarligt. Men tänk vad mycket man hinner fundera. Men nog tror jag att du är rätt så glad och inte bråkar heller så mycket. Hej svejs på dig.

Micke sa...

Jag har också haft ett sådant falskt alarm en gång för många år sen. En korkad läkare som gav mig en trolig cancerdiagnos som hade inneburit en ganska säker död, eller i alla fall ett väldigt förändrat liv. Men hon hade fel, eller hon hade inte bara fel, hon var inte ens i närheten av sanningen och hon gjorde alla fel en läkare kan göra. Men för min del kändes det som att jag fick en chans till i livet, precis som du kände då kan jag tro. :-)

Nåja, du försökte i alla fall bli en bättre människa. ;-)
sv:
Tackar! :-) Javisst går de snabbt. För snabbt!

Lisa i byn sa...

Våra läkare är fantastiska. Tänk vad de kan. Och inte går det att alltid vara glad heller!
Kram

Susanne P sa...

Nu ska jag påminna dej om en sak syster:
du har sagt att ett hjärta slår ett visst antal slag/liv.
Så om man motionerar så slår hjärtat snabbare och med andra ord blir livet kortare så därför motionerar inte du.
Men....slö som du är så måste ju hjärtat ta igen de där latmask-slagen som ditt hjärta gör, annars skulle du ju leva i 200 år! ;) ;)

Puss & kram till dej syster <3

Krönikören sa...

Otäckt. Förstår att du var rädd.

Kan inte låta bli att le åt din kära systers kommentar :)

Kram

Susanne P sa...

Ps. Så du erkänner att jag har rätt!?
Såg nog din kommentar hos Krönikören...men det kanske inte var meningen att jag skulle se det...? ;)
Puss <3

Miss Juni sa...

Hahaha!!
Ja, inte åt att du trodde du gått och blivit hjärtsjuk för jag kan bara föreställa mej ångestn!
Men åt dina löften som åkte all världens väg...och så ÄR det ju!
Lite då och då händer något som får oss att tappa andan...och vi blir så mycker mer måna om vår omgivning, våra nära och kära. Men så går tiden, och vi faller tillbaks i den vanliga trallen igen. Och...vem farao orkar gå och va tacksam för allt hela tiden??

trollmor sa...

Himla otäckt är det. Jag lider också av detta med extraslag. Äter betablockerare för detta . Har en extraledning som triggas igång och ska väl opas nån gång för det med o då blir det peacemaker.