söndag 15 september 2013

Dagen jag aldrig glömmer...

Idag är det 25 år sedan min farmor dog. Bara 62 år gammal.
Jag säger som jag sa i fjolårets inlägg:
Jag minns det som att det var i går. Jag låg och sov uppe på mitt flickrum och vaknade av att jag hörde en ambulans, som var i närheten av vårt hus.
Jag förstod inte att det var till oss ambulansen kom, så jag somnade om.

Efter ett tag kom Syrran och väckte mig och berättade att vår älskade farmor hade dött, under natten, i sin säng.
(Farmor och farfar bodde i en lägenhet under oss.)

En tid senare skulle vi hjälpa farfar att städa bort lite saker. I ett köksskåp hittade jag då en lapp, som farmor hade skrivit. På lappen hade hon skrivit ner en text, på en låt.

Så varje gång jag hör den här fina låten, tänker jag på vår underbara farmor.
Nä, förresten...det är inte bara jag tänker på henne.
Det har jag gjort varje dag, dom senaste 25 åren.


Här är sången Farmor som hade skrivit ner.





DEN STORA DAGEN
EN GAMMAL KVINNA GÅR OMKRING Å PYNTAR I SITT HUS, IDAG ÄR DET HENNES STORA DAG.
HON HAR KÖPT KAFFEBRÖD Å TÅRTA, SOM SMYCKATS MED SMÅ LJUS, Å EN LIKÖR AV BÄSTA SLAG.
Å NÄR HON LÄGGER PÅ EN DUK . DEN FINASTE HON HAR SÅ RINGER DET PÅ HENNES TELEFON.
HON BLIR GLAD Å LYFTER LUREN Å HÖR RÖSTEN PÅ EN KARL. HENNES ALLRA YNGSTE SON.

- JASSÅ, SÄGER DU DET, DU KAN INTE KOMMA FRÅN. DU TOG FEL PÅ VILKEN DAG DET VAR. 
NEJ, DET GÖR INGENTING. OM DET ÄR NÅT BARA RING FÖR JAG FINNS JU HÄR VAR DAG.

HON TAR FRAM FINSERVISEN, DEN MED SMÅ VIOLER PÅ. EN KOPP HAR VISST EN GÅNG GÅTT I KRAS.
MEN HON TÄNKER: ATT DET GÖR NOG INGENTING VI BLIR SÅ FÅ, PÅ MITT ÅRLIGA KALAS.
 Å NÄR KAFFET KOKAR UPP SÅ RINGER TELEFON. HON GLÖMMER ALLT O SPRINGER DÄRIFRÅN.
 Å PÅ ETT ÖGONBLICK HON MISTER NÅGOT AV SIN ILLUSION, NÄR HON HÖR SIN ÄLDSTE SON.

- JASSÅ, SÄGER DU DET…

FLERA TIMMAR DRAR FÖRBI Å DAGEN BLIR TILL KVÄLL. EN TRÖTT GAMMAL KVINNA SOMNAR IN.
HON HAR STÅTT DÄR HELA DAN Å VÄNTAT SINA BARN, VID SIN BLOMMIGA GARDIN. HENNES KAFFEBRÖD FINNS KVAR Å TÅRTAN DÄR DEN STÅR. DEN VISAR HUR BARN KAN ÖVERGE.
Å NÄR DOTTERN RINGER FINNS DET INGET MERA ATT FÖRSTÅ. DÅ HAR LJUSEN BRUNNIT NER

- JASSÅ SÄGER DU DET..…

Älskar dig så, Farmor!

Minnet lever!!!

See You!

38 kommentarer:

fianathome sa...

Så fint!
Vissa människor lämnar djupa spår efter sig. <3
kram
Fia

Marina sa...

Tur att minnen alltid finns kvar!

Douglas Söderlind sa...

Det var vackert skrivit

Diana sa...

Så sorgligt att din farmor gick så tidigt... Den låten är också så otroligt sorglig. Men det är fint att du tänker på henne.

Kram till dig!

JaanaM. sa...

Åh, sänder en stor kram till dig!

Paula´s Blogg sa...

Sorligt....men fina minnen lever ju kvar.
Ungdomarna hade haft en fin kväll!

Kram

trollmor sa...

Så tråkigt att hon gick bort alldeles för tidigt. Det är tur att minnen finns. Sedan finns hon alldeles säkert vid din sida och skyddar dig . Kramis

Kenneth sa...

det är genom minen de lever kvar hos de som lämnat jordelivet

Caroline sa...

Tänk va en låt kan få en att minnas.

Kram

Lisa i byn sa...

Å den sången är ju så fin, men så fruktansvärt ledsam, jag gråter varje gång jag hör den.
Det är ju så synd om denna kvinna.
Hoppas att jag aldrig få uppleva det som kvinnan fick, utan att alltid ha fin kontakt med mina ungdomar.
Kramar till dig!!

moi sa...

Trots sorgen och saknaden är det tur att du har så glada minnen av din farmor. Tror det är viktigt att ha sådana att hämta kraft ur när det är tufft.
Kram på dig!

znogge sa...

Vissa människor betyder liksom allt för en. Min mormor dog också på tok för ung. Som jag älskade henne...

Kram

Afrodite sa...

Och nu gråter jag...♥
En stor, varm cyberkram till dig, ända från Skåneland till Norrland --> KRAAAAAAM!

Tack för igår förresten! ;)

Puss & kram

Marie sa...

Fina värdefulla minnen ;) KRAM!!!

Mickis sa...

Hon fick gå alldeles för tidigt... Livet är inte rättvist...

Den sången älskar min svärmor :-)

Ha en fin dag!
Kram

badtant.bloggo.nu sa...

Ja den texten känner tyvärr många igen sig i. Tänk vad ett litet telefonsamtal eller besök betyder mycket. Jag vet att din farmor ler då hon nu läser ditt fina blogg inlägg. För hon är med dig hela tiden. Ha en fin Söndags eftermiddag.

Livets vägar sa...

Hon lever vidare genom alla minnen. Stor kram! <3

Malin B sa...

Undrar jag vad min mobil har emot din blogg? Alla andra bloggar tillåter den att jag kommenterar men hos dig hänger sig den hela tiden. Men jag ger mig inte, hoppar in på datorn istället.

Lilla farmor - så fin och glad där på bilden! Hon fick en alldeles för kort tid här på vår jord.
Som min mamma, hennes tid räckte i 60 år... En likhet hade de båda damerna, Vikingarnas låt! Den är ett riktigt "barndomsminne" för mig. Jag tyckte alltid så synd om födelsedagstanten och gör det än i dag!

moi sa...

Jag har inga minnen av mormor, farmor eller farfar och bara vaga av morfar. Det dog allihop på 60- och 70-talet. Jag är glad att Diana har sin mormor i livet.

Jennie Bergius sa...

Åh <3!!

-Jennie

Maud sa...

Jag börjar alltid nästan böla när jag hör den där låten!!

Maud sa...

(Haha nu fattar jag varför du skrev att jag va böjd...)

Susan sa...

Jag har hört "din" sång tidigare och blir så berörd och ledsen.
Men…det är ju härligt att du har så ljusa goa minnen. De har hon sannerligen förtjänat, kan jag förstå.

Kraaaam

Aurora sa...

Så fint. Den säger så mycket. Din mormor fick lämna er alldeles för tidigt. Kram

ansepanse sa...

din älskade farmor gick bort alldeles för tidigt, jag tycker den sången är så ledsam
kramar

Ingrid sa...

Sorglig låt, tyvärr är det nog dom som känner igen sig..

Micke sa...

Vilken fin farmor! :-D
Det finns ett filmcitat som jag tog till mig i den svåra stund jag hade när kvinnan jag älskade och min mamma dog inom ett år mellan varandra.
I filmen Gladiator sägs det mer än en gång:
"You will see them again, but not yet. Not yet."
sv:
Jag måste också ta och läsa hennes bok en dag. Har ju blivit väldigt nyfiken på den. :-)
Ja, jag skulle gärna följt med, men det är ju en tösaresa. Svärmor med sina 2 döttrar. :-)

Kampen mot bacillerna går vidare. Jag hoppas jag vinner snart! ;-)

Freja sa...

Jag minns att du skrev om det i fjol, du hedrar din farmor så fint!

Soffie sa...

Så vackert du skriver om din älskade farmor som rycktes bort alldeles för tidigt, kramen

Fenixmonas sa...

Så fint du skriver om din farmor! 62 år är alltför tidigt men döden frågar inte efter ålder...De raderna som din farmor skrev ner är idag en grym verklighet för många äldre...Kramiz

Herr Nilssons Fru sa...

De är sorgligt att man inte allt får ha dem man älskar omkring sig.
Kramiz

Carina Sjölund sa...

Så vackert du skriver om din farmor♥
Men hon lever kvar i ditt minne♥
Kramen♥

Melody and M.E sa...

Vilken fin farmor du hade och har i ditt minne!
Måste erkänna att mina ögon fylls av tårar när jag läser ditt inlägg! Undrar vad din farmor tänkte på när hon skrev ner den texten? Mycket smärta och saknad i den.
Kram
M.E

Mita sa...

När jag hör den låten så tänker jag alltid på min mamma och blir så sorgsen. Hon älskade att lyssna på den, och jag tror den berör många som är lite äldre..
Fint att ha så goa minnen av en älskad farmor.
Kram vännen♥

Susanne P sa...

<3 <3

kram

Ama de casa sa...

Vissa dagar glömmer man inte...
Kram!

Marlene sa...

Tänk att vara så älskad och saknad att ens barnbarn skriver så fint om en. Hon var lyckligt lottad.

Miss Juni sa...

Men åh igen!!
Nu glömde jag ju skriva i mina uppgifter...arrghh!
Det var JAG som lyssnade på sånge när jag var liten...och så kände med den gamla lilla tanten...

Kram!