Man kan motionera - självplågare.
Man kan gå på gym - självplågare.
Man kan bada i isvak - självplågare.
Man kan sluka eld - självplågare.
Man kan bestiga berg - självplågare.
Gå på glödande kol -självplågare.
Som ni ser finns det många slags självplågare.
Och jag har kommit på mitt sätt att vara.
Camilla - självplågaren.
Det är att läsa denna bok.
Jag har läst den förut och jag läser den igen.
Och samma visa denna gång,liksom förra gången jag lästa den....
Jag kan inte sova!!
När jag lagt ifrån mig boken på kvällen,så ligger jag och tänker på att det är jag och min familj som var i Thailand,den hemska dagen då vågen kom.
Jag ser vågen kommer.
Jag ser mig själv skrika.
Jag ser mig själv tumlas runt i vattnet.
Jag ser mig själv leta efter barnen.
Jag ser mig själv leta efter Gubben.
Nä,fy fan vilken mardröm!!
Många otäcka tragedier har hänt här i världen, men tsunamin har nog tagit mig hårdast.
När jag läser alla dessa böcker, som skrivits av människor som fanns på plats,så gråter jag.
Jag är där.
Jag förlorar allt.
Jag lider.
Och ändå läser jag alla böcker som skrivits.
Jag är en självplågare.
See You!♥
29 kommentarer:
God morgon!
Jag läste den boken i vintras, bara tanken att allt verkligen hade hänt gjorde så ont. Gjorde samma sak, satte mig in i hennes situation att förlora nästan hela familjen. Hur kan man fortsätta leva, hur kan man fortsätta finnas till för den som överlevde???
MYCKET bra och skrämmande bok.
Kram
Ja, du är en sann självplågare men det är inte jag för jag uppfyllde bara två av kriterierna ;-D Jag kan fastna i sådana där tankar och sedan är det stört omöjligt att skaka av sig dom!
Gomorron till en söndag med underbart sommarväder :-)
Kramar
Det är en bra bok den där.
Jag har inte ens förmått mig till att läsa om det. Jag har en bloggvän som faktiskt var där när Tsunamin drog in. Bara att läsa om vad hon upplevde fick mig att börja gråta! Hon hade sån tur att hon inte miste någon!
En kompis till mig var i Thailand bara en kort tag innan det hände. Hon åkte hem en vecka tidigare..
Kramisar
Jag har oxå läst boken och kan bara hålla med. Jag är en självplågare i den bemärkelsen att jag ändå dras till dom här tragiska historierna på nå´t märkligt sätt. Kanske för att efteråt få känna hur bra jag har det...? Kram!
Ja fy, man blir verkligen berörd. Vilken fruktansvärd tragedi. Må det aldrig hända igen.
Har du den boken till utlåning?
Kram och ha en skön stund i solen innan jobbet :)
har inte läst några såna böcker. jag vet hur jag reagerar. är alldeles för känslosam för det. jag har nästan alltid nog med mitt för att få tid att läsa böcker. det kommer alltid ny skit. det avlöper varann här
kram
Oj oj var ni med där ?
Vad hemskt ! kan inte föreställa mig era upplevelser...
Ha en skön nationaldag !
Kram kram
Om du gillar att plåga dig själv kan du som omväxling till den där boken läsa Dave Pelzer "Pojken som kallades DET"......(men det kanske du redan gjort, rutinerad självplågare som du verkar vara)
Oj, tänkte mig inte för, men bättre sent än aldrig:
從窗口期
på kinesiska som du efterfrågade *ler*!
Visst är det konstigt att man dras till saker som man egentligen inte mår bra av. Jag har också en förkärlek till böcker där författaren själv upplevt något fasansfullt.
Hahaha, det är inget att vara rädd för i drömmen, för du vet ju att vi ligger och sover i vårat rum! ;P
Kram <3
men ibland är det bra att bli påmind om hur skört livet är och hur viktigt det är att ta tillvara på det man har
kramar
Usch viken självplågare du är ;)Ha en skön söndag /Kram
Hej!
Jag klarar inte riktigt av den typen av böcker eller filmer efter att jag själv blivit mamma. Tsunamin var fruktansvärd jag minns så väl precis var jag var och gjorde när första nyheten kom. Jag ringde direkt till min kompis som var där med hela sin familj, givetvis inget svar... nu gick det bra för hennes familj, "bara" några skärsår under fötterna när de sprang från en av de "mindre" vågorna men ändå...
Ha en härlig nationaldag!
Kram
SV: nej, så får du inte säga, jag älskar Robyn och hon kör en egen stil som kan liknas lite vid Madonnas
kramar
Jag tjöt som en stucken gris närjag läste boken.
Men usch...sånt kan jag inte läsa om. Jag blir rörd bara av att höra talas om det...
Kram
har med läst den boken och usch va hemskt det måste va kan nog aldrig förstå vad alla de människorna gick igenom,
jag är med en självplågare för sånna böcker läser jag med om människors öde,
hoppas du haft en underbar helg,
Den har jag inte läst! vet inte om jag vågar.
Fruktansvärt med såna böcker, men ibland läser man dom ändå...kan vara bra att bli påmind om att vara tacksam för allt man har! Själv glömmer jag aldrig när en kunds mamma ringde in för ett anstånd på en faktura, det var dotterns, och dom hade försvunnit i Tsunamin, hon visste ingenting och grät i telefonen. Då kom tårarna på mig med...det var fruktansvärt...Ha en bra kväll :-) Kram på dig!
Sv: Vi verkar ha jätte många igenkottar här på landet. Eller så är det samma som jag sett vid fyra olika tillfällen. Jag får spreya dem i olika färger. :)
Eftersom du känner med dem så har du empatin och känslorna på rätt ställe. Det är positivt. Det var en fruktansvärd händelse och tanken på att själv behöva uppleva den eller mista nära och kära på det sättet ska nog kännas - det är mer normalt.....
Min kusin var där när det hände, och hon har skrivit en bok om eländet, hemskt. Hon o hennes kille klarade sig, men åkte tillbaka som volontärer!Kommer fasen inte ihåg vad boken heter(hittar den inte) Men hon heter Charlotta Ölander!Kram
Jag har inte läst boken, men bara vetskapen om att detta fruktansvärda har hänt får mig att bli så illa berörd, innan vi flyttade hit så arbetade jag i Danderyd (Stockholm) och i den skolan var det ett par familjer som drabbades fruktansvärt hårt.
Kramizzzzz
Känns som jag vill läsa den boken.
Plåga mej lite.
Usch ja...vilken tragedi.
Min svåger med fru och barn var där när det hände.
De har berättat..och..ja..det är verkligen gripande.
Hoppas du haft en fin söndag i dag trots allt!
Många kramar
Jag är precis som du, dras till det sorgliga och hemska...blir jätteberörd och ledsen. Även jag - en självplågare.
Håller med dig om att tsunamin är den katastrof som berört mig mest...och flygplanen i WTC! Usch och fy!
Hoppas du får en fin måndag...du är väl ledig lite nu va'...=)
Kram
Boken är bra, men jobbig att läsa.
Jag var själv där med familjen mitt i allt när det hände. Men vi klarade oss och kom hem helskinnade, iallafall på utsidan......insidan är det annat med.
kram
"Himlen var oskyldigt blå", det är nog den boken Mia systeryster menade. Läs den!
kram
Skicka en kommentar