måndag 14 mars 2011

Självplågare.

Ja...det är jag det.
Minns ni det här?
Och nu ska självplågaren läsa den här:


Herre Gud,säger jag bara.
Att man kan och vill fortsätta leva, efter man har varit med om så otroliga tragiska händelser.
Nä...nu ska jag fortsätta att gråta.

See You!

43 kommentarer:

  1. Bea fick den i julklapp, så jag ska läsa den när jag är nere hos henne!
    Håller med dig, hur orkar man resa sig igen?? Men det sägs att man har oanade krafter inom sig...

    Hoppas du får en riktigt bra måndag!
    Kram♥

    SvaraRadera
  2. Har inte läst den kanske skulle kolla om den finns på rean, alltid bra att få lite boktips. Ha en bra dag. Kram

    SvaraRadera
  3. Ja, fy! Vilket liv det ska bli efer en sån händelse.
    Att man kan vilja leva efter det...
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att det är olyckligt att hon har blivit så ifrågasatt - alla sörjer på sitt vis och det finns inga mätinstgrument eller manualer för sorg!
    Gomorron ledighetsCamilla :-)

    SvaraRadera
  5. Har inte läst den men visst behöver man plåga sig lite ibland med sån läsning.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Människor är starka, när tragiska o hemska saker inträffar ökar styrkan. Människor når även varandra mer i tragiska saker än i glädje.

    Hemskt...men jag har inte läst boken.
    Kramiz Anki

    SvaraRadera
  7. Man kanske blir starkare när något så fruktansvärt inträffar.Kanske man är tvungen för att själv överleva.Jag berörs alltid djupt av tragedier och elände som jag läser om.Många gånger som tårarna flödar.Nu räcker det med att se på nyheterna eller läsa tidningen,för att beröras djupt och inse hur jäkla tacksam man ska vara.
    Jag har inte läst den boken,men jag tror en god vän har den så jag kan låna den,
    Kramiz!

    SvaraRadera
  8. hmm gråt du vidare ;)
    Så skickar jag över lite tröstande kramar :)
    Kram

    SvaraRadera
  9. Tror jag ska undvika den boken...
    Gomorron!

    SvaraRadera
  10. Jag har oxå läst den boken !!
    Och gråtit...
    Den berör verkligen på djupet...
    Man undrar hur hon orkar.
    Ha en fin måndag.
    Kram Helene.

    SvaraRadera
  11. Böcker som den, är verkligen "gråtframkallande"
    Ha en bra dag
    Kram
    Susanne

    SvaraRadera
  12. Jag känner igen mig i det du skriver. jag är likadan. Jag läser böcker som egentligen inte är bra för mig att läsa för jag rasar ihop och grubblar nästan livet ur mig, ändå läser jag dom :(
    Fast ibland behöver jag en "gråtbok" som jag brukar kalla dom. /Kram

    SvaraRadera
  13. visst minns jag men jag vill inte plåga mig själv genom att läsa boken
    kramar

    SvaraRadera
  14. jag måste ju läsa den boken när jag ser vad du och alla andra skriver.
    Undrar varför det är så! Att man plågar sig själv med så tragiska böcker...
    Kramar / Jane

    SvaraRadera
  15. Snyft böcker och filmer är jobbigt :(
    Kramen på dig♥

    SvaraRadera
  16. En stark bok som berör.
    För min egen del måste jag tyvärr säga att Japans känns välift långt borta. Och det är jag märkligt tacksam över.

    SvaraRadera
  17. Känner igen det där beteendet att utsätta sig för de där tårdrypande historierna...Skickar dig en stor, fet, varm och tillika skånsk styrkekram ---> KRAAAM!

    SvaraRadera
  18. Jag har inte hört talas om den boken, men böcker som skildrar andra människors sorg ger en på något sätt rätt att gråta utan att det över en själv eller de sina. Man blir påmind om andras styrka och det ger en själv lite styrka tillbaka.
    Kram

    SvaraRadera
  19. Tack för bok tipset för den boken har jag inte läst.. Men känner att efter det ni skriver måste ja ju helt klart läsa denna bok.
    Just nu läser ja ju om vampyrer..

    Ha en bra dag.. kram kram

    SvaraRadera
  20. Jag har inte läst boken o inte tror jag heller att jag kan läsa den...kram

    SvaraRadera
  21. Vi har alla våra läggningar.. och du gillar uppenbarligen att plåga dig själv. (fast ska jag läsa nåt som inte är historia så ska det vara sånt där) Hoppas den är bra skriven! Jag blev grymt besviken på Om en pojke (jag kanske minns namnet fel, ett misshandlat barn som skrivit en halv miljon böcker om det), urusel skrivförmåga så jag kunde inte leva mig in i det hela.

    SvaraRadera
  22. Ja herregud hur orkar man leva? Skall nog ta och läsa den också.

    SvaraRadera
  23. Fy, ja det är antingen beundransvärt eller på gränsen till vansinne att kunna fungera efter nåt sånt.
    Nej, läsa boken pallar jag bara inte, gråt för mig också!
    Gråt!
    Kraaaaaam

    SvaraRadera
  24. gråt du , och kanske du kan läsa en glad bok sen , eller se en kul film

    SvaraRadera
  25. Tack för grattiset, jojomensan,stolt trippelfarmor är man nu,
    Kramas!

    SvaraRadera
  26. jag är som du jag läser om andras öden kanske man på nåt vis inser vad bra vi har det,Den boken ska jag kolla efter,
    kram

    SvaraRadera
  27. Sånt där klarar inte jag av att läsa. Jag är så känslig! Satt och tittade på valar som strandar när dom är på väg att dö idag. Dom var tvungna att avliva den och då tjöt jag som ett litet barn! Förstå då om jag skulle läsa någon av dom böckerna!!

    Ha en mysig kväll
    Kramisar

    SvaraRadera
  28. Sv: Jag är fylld med en massa bra tips va?! det är fritt fram att fråga mig vaaaaad som helst, allt det kostar dig är en länk. ;)

    SvaraRadera
  29. Har inte läst den boken!
    Sv:Vad roligt för din kompis, kan tänka mig att både du och hon är superglada=D
    Kram

    SvaraRadera
  30. Ibland läser jag sådana böcker, men inte ofta. De ger mig mardrömmar, men jag förstår att de som skriver böckerna behöver skriva av sig. Just den här boken tror jag skulle vara svår att läsa, två barn som miste livet, så grymt.

    SvaraRadera
  31. svar:imorrn bitti kommer änglatrumpeten på bloggen:)

    SvaraRadera
  32. Åhh, finns där en bok om de tragiska morden...den måste jag oxå läsa!
    "Älskar" att läsa om sådana tragiska händelser, tsunamin osv. Har väl nå´n störning, eller så är jag bara ovanligt empatisk...väljer nog att tro mer på det sista. ;o)

    SvaraRadera
  33. Jag kan inte läsa tragiska böcker, hur sanna de än är... Jag vill att böcjer ska vara en verklighetsflykt...
    Sv: Att jag i "hemlighet" höll med hade mer att göra med att jag inte hann säga vad jag tyckte. Jag messade med ca 40 personer, gjorde statusuppdateringar på fejjan och kommenterade andras statusuppdateringar... Det var som värsta jobbet, familjen fick tala om vad de tyckte, jag hann knappt titta på TVn ;-)

    SvaraRadera
  34. Hndlar det om Arvika mamman...?
    Usch ja, hur kan man leva vidare... ja man har ju inga andra val...

    Önskar dej en fin kväll!

    SvaraRadera
  35. Har inte läst boken och har inte riktigt koll på vad den handlar om....
    Fanatstiskt att en del människor klarar av att gå vidare efter så tragiska omständigheter. Går knappt att föreställa sig...
    Tack för tipset!

    Kramar

    SvaraRadera
  36. Detta är så ofattbart, hur orkar hon.......
    Jag har inte läst boken och jag tror inte att den kommer att bli läst av mig heller....tror inte jag fixar det;)
    kramizzzzz

    SvaraRadera
  37. Kom gärna med en recension när du är klar med boken.

    SV: nja den var lite seg, men som sagt smaken är som baken.

    SvaraRadera
  38. Jag var för nåpn månad esadan till Köping, och lyssnade på henne...när hon berätatde..om händlesen!! Hon var så lugn..och efterår..så fick dom ställa frågor...och hon fick en fråga ungefär såhär: Hartar du TYSKAN som mördade dina barn?..Hennes svar var..Inte henne..mEN SJUKDOMEN..som gjorde att hon dödade dem...
    Tyckte att det var SÅ STARKT..att hon kund ekänna så..och jag tror..att det mår hon bättre av själv också..att INTE känna HAT..till "tyskan".....
    Hon har en blogg...som jag läste lite av i hlgen..så starkt..där hon svarar..och hon berättar om sin vardag idag...
    Boken köpte jag också och läste...
    Kram!!!

    SvaraRadera
  39. Förstår att du gråter...alla som har barn måste ju känna med denna kvinna. Så fruktansvärt! kramiz

    SvaraRadera
  40. oooooo vilken ledsam bok att läsa...

    Önskar dig en underbar tisdag !
    Kramar Maria

    SvaraRadera
  41. Jag köpte den boken när den kom ut :) läser även hennes blogg och har sett en dokumentär om henne och händelsen och när man läser och ser henne är det som att hon har ett inre ljus som lyser och ger henne styrka :) en fantastisk tjej som besitter en styrka som jag inte tror att jag skulle ha om jag var med om något sånt. Det första jag tänkte när jag hörde på nyheterna va att skulle det vara jag så kunde hon ha fått slagit ihjäl mig också för jag skulle inte vilja vakna upp till det beskedet!

    SvaraRadera