Jag - En medmänniska.

I går skulle jag ha jobbat kväll. Men resursplaneraren ringde och frågade mig om jag skulle kunde vara så snäll att jobba dag i stället, för det fattades personal på dagen.
Och det är klart att man ställer upp.
Man vill ju att alla ska ha det bra.
I alla fulla fall....på lunchrasten åkte jag till överskottsbolaget.
Nä...inte systembolaget!
Överskottsbolaget! :)
Nå väl...När jag kom in i gallerian, såg jag en skyltdocka i fönstret som hade en sådan fin tunika/klänning på sig.
Hmm...den där var snygg,tänkte jag.
Få se...Bazaar. En trappa upp.
Nå ja...jag tittade på klockan. Jag hinner nog att åka upp och kolla på den,tänkte jag.
Väl inne på Bazaar så letade jag upp tunikan/klänningen. Men när jag såg den igen, såg jag, att jag skulle inte  passa i den. Det var inte jag, liksom. Och prova den...nä,det skulle jag inte hinna, för jag hade bara 45 minuters rast.
Men titta...det hinner man, på 45 minuter. Så jag tittade runt lite i affären.
När jag gick där i affären hörde jag en röst. En röst som jag känner igen. En röst som jag har hört förut ;)
- Köp mig,Camilla. Köp mig!!!
- Men snälla...jag är bara här för att titta,sa jag.
- Köööp mig! Köööööööp mig! hörde jag igen.
Jag försökte verkligen att förklara att jag inte skulle ha några kläder idag. Jag tittade ju bara.
Men kläderna gav sig inte.
Dom tiggde och bad att få följa med mig hem. Dom grät och dom skrek.
Hmmm...Hur ska jag göra nu då? tänkte jag.
Om jag går ut ur denna affär utan att ha köpt dessa kläder, så kommer ju dom, som jobbar här, att få höra dessa stackars kläder ropa,skrika,gråta hela dagen. Och förmodligen höra dom gråta även i morgon. Kanske hela veckan. Och om dom har otur... hela nästa månad.
Nä...det skulle ju inte gå för sig. Jag är en snäll medmänniska. Jag vill ju alla väl.
Så det fanns bara en sak att göra.
Så...Jag köpte kläderna.



Expediterna blev glada.
Kläderna blev ännu gladare.
Jaja...jag blev nog lite glad, jag också  ;)

See You!♥