Tänk...

.... vad ett år går fort.
I dag är det ett år sedan jag hade EKG apparaten på mig.
Om ni inte minns ,kan ni kolla här på det inlägget.
Som tur var vad det inget fel på mitt hjärta, men jag kan än idag känna av dubbelslagen.

En dag ,då jag stod och bytte om ,efter jobbet, stod jag och pratade med två andra tjejer från andra avdelningar. På ett eller annat vis började vi att prata om mitt hjärta.
Det visade sig att dom hade samma problem.
Då berättade dom, att dom går till en naprapat för hjärtklappningarna. Det är visst en kota som ligger och trycker på något, som gör att man får hjärtklappning.
En an tjejerna sa att om jag har en lång och stark gubbe kan han fixa det.
Och eftersom jag har en lång och stark gubbe så åkte jag hem och bad han lyfta upp mig på det sätt hon hade visat mig.
- Sprrrrrraaaaak!
Och vet ni vad?
Då jag lade mig ner i sängen så kände jag inte av hjärtklappningen.
(Om ni minns så kände jag hjärtklappningen mest då jag satt eller låg.
Och det kände nästan inget alls ,då jag rörde på mig.
Ni kan då förstå att jag tyckte att hjärtklappningen var otäck ;) )

Sedan Gubben knäckte ryggen på mig har hjärtklappningen kommit allt mer sällan.
Och då jag känner det...ja,då får Gubben lyfta upp mig.

Tänk....här har man gått med hjärtklappning i ett och ett halvt år och den som kunde bota det var min älskade Gubbe.
Så det kan gå :)

See You!♥