Vänner!!

Vad vore livet utan vänner?
Och jag har en sådan tur att ha vänner som kan acceptera att jag är som jag är.
Frågan är:
Hur bra vän är jag egentligen?
* Jag ringer väldigt,väldigt sällan till dom.
* Åker nästan aldrig och hälsa på dom.
Som tur är tror jag (hoppas jag)att dom vet att jag bara är så.
För dom kommer och ringer till mig.

Min älskade tremänning,Maggan, har varit och hälsat på mig gång på gång och jag har sagt till henne att nästa gång ska jag komma till henne.
Men dagar och veckor och till och med månader går och jag har fortfarande inte varit där.
Shame on me!

Igår ringde hon och frågade om hon kunde komma och hälsa på.
Självklart kunde hon det.
Maggan och hennes två söta tjejer kom,vi fikade och surrade.










Vi hade det mycket trevligt.

Nu ni....
Nu har vi inte bara fått snö...
Nä,nu har även kylan kommit.
I morse då jag skjutsade tjejerna till skolan var det 14 minus grader ute.
Burrrr!!!

Nä,jag har sagt det förut och jag säger det igen.
- Om jag ändå fick vara en björn.




















Inte bara för att dom går i ide och sover i sex månader, utan kolla in det här:

Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat.
Jag skulle kunna leva med det.

När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen.
När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa björnungar.
Jag skulle absolut kunna leva med det.

När man är en mammabjörn vet alla att man menar allvar.
Man klappar till vem som helst som stör ens ungar.
När ungarna blir irriterande klappar man till dom med.
Jag skulle definitivt kunna leva med det.

Om man är en björn så FÖRUTSÄTTER ens partner att man vaknar med en morrning.
Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd av underhudsfett.

Japp, jag vill definitivt bli en björn i mitt nästa liv.

Jag är en av nio bloggare som har blivit utvald att tävla om "veckans superblogg" hos Niklas.
Gå gärna in och rösta på mig.
Man röstar genom att trycka på en vit ruta på bloggens högra sida.

See You!♥