Never ending story!

Va!
Hur kunde hon?
Bara gå in så där?
Och lyssna på Noice.
Igår pratade jag med henne i telefonen.
Hon sa:
-Du frågade inte ens om du fick följa med in.
Jag svarade:
-Jag vet ändå vilket svar jag skulle ha fått:
-Är du inte klok din stora snorunge.
Det skulle aldrig falla mig i, att vara tillsammans med min fula,snoriga,dumma,idiotiska,fjantiga,löjliga lillasyster.
Ja,det var sådana ord vi kallade varandra, när vi bodde hemma hos våra föräldrar.
Att dom stod ut med oss.
Det kanske dom inte gjorde.
Det kanske var därför pappa älskade att vara med i ett dansband.
Jobbade på dagarna och spelade på kvällarna.
Han ville inte vara hemma.
Jag förstår honom i så fall.
Och tur var väl att vi hade vår farmor och farfar en trappa ner som kunde avlasta våra föräldrar.
Men vi var nog inte snälla med dom alla gånger.
Jag minns en gång då farmor ropade på "Syrran".
-Kan du slänga ner en liter mjölk?
Hade "Syrran"varit snäll hade hon gått ner en trappa och gett farmor mjölken.
Men nä,hon tog farmor på orden och slängde ner mjölken...SPLASCH!!!
Mjölk överallt.
Och snälla farmor ställde sig på knä för att torka upp mjölken.
Jag har så mycket att berätta om vår bråkiga barndom,men det skulle bli ett alldeles för långt inlägg.
Men det är aldrig något ont som för något gott med sig.
Idag är vi världens bästa vänner och när vi är tillsammans uppför vi oss som om vi vore barn.
Dumma oss,skoja och fnittra, så det känns nästan som om vi tar igen vår bråkiga uppväxt.

See You!