Dreams are coming true ...

Daniel in aktion.







Daniel och jag.









Daniel och "Syrran".









Denna bukett fick Daniel...














...och nu är den min :)
BARA MIN!!!!











...sjöng han dock inte, men det spelar ingen roll.

Igår kväll var, som sagt, jag,min stora syster och min Mamma på en konsert med Ö-vik Big Band och Daniel Lindström.
Hela konserten handlade om Ray Charles.
Så han sjöng "bara" Ray Charles bitar.
Eller vad säger jag...
Bara och bara....
Det är inte så jag menar.
Hela konceptet var kanonbra.
I pausen kunde man köpa fika och man kunde även köpa en signerad skiva av Daniel.
Eftersom jag VET att min syster skulle väldigt gärna vilja ha ett kanon kort på honom hade jag en liten plan.
Plan och plan...
Ska sanningen fram så hade jag en hälsning till Daniel ,från hans före detta arbetskamrat,min ungdomskompis.
Så nog ville jag prata med honom.
Och ett och annat kort vore inte så dumt att få.
Så vi gick fram till Daniel och köpte en skiva och han fick hälsningen.
(Ska sanningen fram,så köpte JAG en skiva ÅT syrran.)
Ja,ja..för hennes pengar så klart :)
När han skulle skriva på skivan frågade han vad han skulle skriva.
Då trädde Susanne fram och sa:
-Susanne.
S.U.S.A.N.N.E, 14******:)
Daniel hajade direkt att det var hennes telefonnummer och vi föll alla i skratt.
Men det var väl det sista skrattet jag hörde av henne den kvällen.
Mer om det sedan.
Syrran fick det perfekta kortet på Daniel.
(Och det var på mig och han;) )
Då pausen var slut satte vi oss ner igen, på första parkett.
Sången och musiken fortsatte med dunder och brak.
Vad coolt det är med storband.
Lite coolt är det också att Pappa var med där,i bandet,( spelade saxofon.)
När showen var över fick Daniel en vacker blomsterbukett.
Syrran och jag ställde oss upp och applåderade.
Resten av publiken hängde på.
Och nu kommer det!!!!!
Nu var det roliga slut för Susanne.
För vet ni vad Daniel gjorde?
Han gick längst fram på scen,fram till mig och kastade blombuketten till MIG!!!
Kan ni gissa om syrran blev sur?
- Jag kan väl få en knopp,åtminstone? sa hon.
- Näpp,han gav dom till mig,retades jag tillbaka.
Hela vägen hem satt jag och dumma mig för att reta henne ännu mer.
Åååå,vad jag är duktig på att retas med min syster.
Hon blev så irriterad så hon skulle hitta på något dumt att skriva, på hennes blogg.
Tror ni jag bry mig?
Inte ett smack.
Jag vet sanningen.(...avundsjuka!)


Ett mycket trevligt slut på en mycket trevlig kväll.

See You!