En 31 år gammal sång.

När jag var nio år gjorde Pappa och Farfar i ordning våran vind på vårt hus till två stora rum som jag och min syster skulle få "bo" i.
Där tillbringade jag mycket tid med att pyssla med diverse saker.
Bla. älskade jag att skriva,rita,lyssna på musik och sjunga.
Men min sång uppskattades inte alltid av min syster som hade rummet intill.
Många gånger spelade jag in mig själv och mina kompisar på kassettband.
En sång har alltid följt mig, genom mitt långa liv :)
Den liksom fastnade i mitt huvud.
Och inte bara MITT huvud :)
Nä,även syrran kan den, hennes tre barn kan den, mina två barn kan den.
Våra män kan den säker också, men dom sjunger aldrig med.
Undra varför? ;)
Och sången har bringat lycka genom åren.
Åtminstone till min systerson ;)
Han brukar vara svår att väcka på morgonen.(Han blir sur och är väldigt morgontrött.)
Men dom gånger jag har haft möjlighet att väcka honom,har jag slagit mig ner på hans säng och sjungit....
-Marias lilla åsna såré sår inga kan gå....
Och då har han vaknat med ett stort leende på läpparna.

Jag har sådan "tur" (eller är jag sparsam,ordningsam eller egotrippad,kalla mig vad ni vill), att jag har bandet kvar än i dag.
Men inspelningen är inte den bästa.
Tänk på att den är 31 år gammal.
Och den är i originalformat.
(I slutet av sången kan man höra min syster skrika i bakgrunden:)
-HÅÅÅLLLL KÄÄÄFFFFTEEEENN!!!)

Ha en bra torsdag!

See You!