Ha, ha, ha.

Man säger att ett gott skratt förlänger livet.
Jag tror att jag förlängde livet i dag med ett par dagar...minst.
Vi åkte till Mosjön klockan 10 i morse.
Vi hade förberett oss med allt. Baguetter , dricka och allt vad vi skulle ha med oss . Allt var klart, så det var bara att dra i väg direkt efter tjejerna var klara med morgon bestyren.
Vi låg där och hade det jätte skönt.
Badade (ja, även jag),solade och åt vår matsäck.
Det var ganska mycket folk som hade hittat dit, denna varma sommar dag.
Helt plötsligt, vid 14-tiden, kom en störtskur av hagel.
Stora som...som...som..jag vet inte.
Två ärtor tillsammans kanske.
Det gjorde vansinnigt ont i alla fall när dom studsade på oss.
På två röda blev stranden tom på folk.
Förutom Annikas familj och vi.
Vi låg kvar och försökte skydda oss med handdukar och filtar och träd och vet i Gudarna allt.
Annika och jag låg och skrattade för vi hade aldrig varit med om dylikt.
Sola ena sekunden och andra sekunden ligga och ta skydd för ett hagel attack.
Helt otroligt.
När det hade haglat klart var allt genom blött.
Vi packade i hop våra saker och då kom regnet.
Det öööste ner.
Vi sprang till bilen och vi åkte hem.
Vet ni, i dag är det nio år sedan David och jag gifte oss.
Det kallas linnebröllop.
Mer om det ska jag skriva om i morgon för det hände en sak i dag som inte hände.
Mystiskt va?
See You!