En kväll jag aldrig glömmer...

I dag är det 4 år sedan Syrran, Mamma och jag var och lyssnade på Daniel Lindström och Ö-viks Big Band, där vår pappa spelade med i.

En perfekt kväll med ett perfekt avslut.

Ja, ni minns väl hur kvällen slutade? ;)

Jag fick ju en blombukett av självaste Daniel Lindström :)

Förutom jag, vet jag då EN till som inte har glömt denna kväll ;)

Fast jag vet att hon gärna skulle vilja  ;)

   
See You♥

Som Maria Montazami

Eftersom jag är en såpa älskare, ser jag på Glamour,Vänner, The Bachelor, Bonde söker fru, Ensam mamma söker, Idol, Spårlöst, 112 på liv och död, Dallas, Halv åtta hos mig, Hela Sverige bakar 

Svenska Hollywood fruar.

Även för er som inte brukar titta på Hollywood fruar, tror jag ni vet att Maria Montazami är med i  det programmet.

I senaste programmet räknade hon sina vinflaskor.  65 flaskor hade hon visst. Hon hade dom i olika rum och i olika vinställ.

Hon hade även flaskor på ett skåp, som prydnad sak.

Fullt så många flaskor har jag inte. Men jag har kommit på mig själv att jag har också flaskorna som prydnad.

Fast ska sanningen fram har jag egentligen bara inte orkat ställa in dom i skåpet.

Men å andra sidan...det är rätt snyggt att ha dom ståendes framme också :)

See You♥

Religiös

I går levde jag verkligen i ett religiöst tema.

Jag startade dagen med att " Älska din nästa som sig själv och behandla andra så som du själv vill bli behandlad." = jobba.

13.30 steg jag in i Guds hus = Själevads kyrka

Där skulle nämligen min äldsta bästa kompis sons lillasyster döpas.

Lät det krångligt?

För mig lät det solklart :)

På dopet sjöng yngsta dottern

Efter dopet bjöds det på fika.

Ops...jag glömde att fota...

Väl hemma igen fortsatte jag med Guds tema, kan man säga.

Nattvarden...

Ett oblat...

...och nattvardsvin, så klart ;)

Å Guuuuuud så fin himmel, vi hade i går kväll.

 See You♥

Snygga kvinnor

Jag läste en artikel...

Jag har två döttrar...

Say no more, liksom ;)

 See You♥

Andra försöket

I går gjorde vi ett nytt försök med att byta kökskran hos Mamma och Pappa.

Pappa hade redan varit och köpt kopplingar till kranen, som fattades förra gången vi var där. Så det var bara att sätta igång arbetet.

Men...

Kopplingarna var för stora.

Det var bara för Pappa och Gubben att sätta sig i bilen. Åka iväg och köpa rätt storlek på kopplingarna.

Väl "hemma" igen satte vi igång med kranbytet. 

Ja...vi...jag hjälpte också till, förstår ni. Jag höll i en ficklampa, så Gubben såg vad han gjorde ;)

Då alla rör var ihopkopplad var det bara att sätta dit den nya kranen.

Men...

Hålet i diskbänken var för litet.

Fila,fila...

Två timmar senare var jobbet slutfört.

Den nya kranen var på plats.

När vi kom dit såg det ut så här:

Och när vi åkte därifrån såg det ut så här:

Nu kan jag även lägga till ficklampshållare i mitt CV ;) 

See You♥

Så tragiskt

För mindre än två månader sedan hände det en otäck båtolycka, här utanför Örnsköldsvik.

 http://allehanda.se/blaljus/olyckor/1.6187319-flera-doda-efter-batolycka

 Två kvinnor och en man avled och en man blev svårt skadad.

Så i lördags händer det igen...

En man och en kvinna anmäldes saknad i söndags. 

Vid letandet finner man, på måndagen, deras båt uppochnervänd i vattnet.

 http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.6352053-sokinsatsen-i-bilder

Mannen har dom ännu inte hittat, men kvinnan hittade dom död i vattnet.

Två fruktansvärda båtolyckor på mindre än två månader...

Såååå tragiskt...

Ö-vik är i sorg...

 See You♥

Dubbelslag

Idag är det fyra år sedan jag såg ut så här:

I 48 timmar skulle jag ha dessa sladdar på mig.

Hjärtat slog dubbelslag på mig.
Hela tiden.

 Men resultatet visade att det inte var något fel på mitt hjärta.

Men fattar ni vad rädd jag var?

På vägen till sjukhuset satt jag och tänkte på mitt liv. Vad jag hade varit med om och vad jag skulle missa. 

Se ungarna växa upp, gifta sig, barnbarnen...

För i min värd, just då, hade jag fått en hjärtinfarkt och skulle snart dö.

Och skulle jag överleva denna infarkt, skulle jag aldrig bråka mer. Jag skulle bli världens snällaste fru, mamma och vän och jag lovade mig själv att jag skulle vara glad varje dag...

Nu, fyra år senare, kan jag känna av de ojämna hjärtslagen ibland. Men inte alls som det var då.

Och det där med att inte bråka...

Och det där att vara glad, varje dag...

Nä...det sket sig ;) 

 See You♥

Tjejträff och gästbloggning

Vi är 4 flickor/ tjejer/ kvinnor/ tanter/ kärringar/ gummor som försöker att träffas ibland.

Igår var det dax för en date igen.

Alltid lika roligt att träffas och surra av sig mycket lite.

...och dricka lite, så klart ;)

Trots att värdinnan bara bor typ en kilometer meter från vårt hem, så utnyttjade jag min privata chaufför ;)

Strax efter midnatt kom hon och hämtade oss.

Vet ni...idag ska jag gästblogga inne hos Kenneth.

Kika gärna in där efter klockan 12 och se vad jag har att säga där :)

 See You♥

Här är...

... Camilla polisen som mitt på vägen i gatan står... ♫♪♫  ♫ ♪ ♪...

Titta vad som hände mig i måndags:

Va, ser ni inte?

Det är ju min bil... som står på E4:an...sönder, kaputt, död!

I måndags jobbade jag kväll. Slutade 20.30.

Jag hoppade in i bilen och körde bilen norrut.

När jag var ca. fem kilometer hemifrån hackade bilen till och en lampa på instrumentpanelen tändes.

Jag blinkade höger. Bromsade in. Sänkte farten.

Just när jag skulle svänga av E4:an, dog bilen.

Där står jag...i mörkret...utan reflexer...på E4:an...med en trasig bil.

Snabbt på med varningsblinkers. 

Ringde Gubben...som jobbade inte svarade.

Ringde då hans lillebror som kom snabbt dit och hjälpte mig.

Men hur skulle jag nu ta mig till jobbet, resten av veckan, utan bil?

Cykla?

Skulle inte tro det. Det är ju ändå 2,5 mil till mitt jobb.

Tur att jag hade en livlina kvar.

Ringa en vän.

Hon löste mitt problem. Jag fick låna en bil så jag kunde ta mig till jobbet resten av veckan.

Spjällhuset = 4000 kronor...

Tänk så mycket annat roligt jag skulle ha kunnat gjort för dom pengarna...

 See You♥

Miniklassträff

För en tid sedan fick jag ett sms av en före detta klasskompis. En klasskompis som jag gick hela grundskolan tillsammans med.

Hon tyckte att det vore kul om vi drog ihop ett gäng från klassen och träffas en kväll.

Sagt och gjort. I går kväll var det dax.

18.00 möttes vi på ett av stans caféer.

Vi pratade och skrattade bort ett par timmar (som kändes bara som några minuter. Tiden går ju så fort då man har roligt.)

Det kändes verkligen inte att det hade gått 28 år sedan vi var klasskompisar.

28 år...och det kändes som inget hade förändras. Inte ens våra utseenden ;)

1985

2013

Eftersom vi inte har förändras ett endaste dugg på 28 år, skrev jag ut årtalen. För säkerhetsskull, liksom ;)

 See You♥